I morse bestämde jag mig för att springa stadsloppet som var idag. Lite lätt impulsgrej så.. 

Vi åkte in till stan och jag var taggad till tusen men redan efter 3 km kände jag att detta går aldrig! Med den träningsvärken jag hade i benen efter torsdagens pass på gymmet så kändes benen som bly (minst sagt) och jag fick håll som aldrig ville ge sig. Jag var nära på att ge upp flera gånger men valde att gå en del i stället. Sprang i mål på 1:10 vilket är 12 minuter sämre än förra året men med lite mer planering och fler joggingturer nästa år så ska det nog gå bättre. 

På vägen hem trodde jag att jag skulle få stanna bilen och kräkas. Mådde så illa och var så himla trött. Efter en dusch, mat, massvis med vatten och en powernap på soffan mådde jag så småningom bättre. 

På kvällskvisten drog Anders ut med boysen på festligheter. Kl 19 la jag Leon och jag och Lova myste ner oss i soffan. Älskar dom stunderna när jag får va med bara Lova nu förtiden. Delvis för att Leon tar sån stor plats och sen är hon ofta hos kompisar till läggdags så hon ska sova så fort hon kommer hem. 

Nu är det dags för mig att sova, den här dagen tog styggt på kroppen! I morgon är det jag som går upp med Leon och man vet aldrig när han vaknar.